söndag 10 januari 2016

Det gör ont

Vet inte riktigt var eller hur jag ska börja..
Saknaden är stor. Saknaden av dina värmande kramar, dem kloka orden, stärkande leenden.. Saknaden av hur du säger "godnatt" och "ha en bra skoldag"..
Det går helt enkelt inte förklara.
Jag önskar du kunde se med dina ögon hur långt jag kommit och hur jag klarat av dem upp och ner gångerna livet har.
Jag önskar jag kunde förklara hur saknaden känns så att ni förstod, men det kan tyvärr bara en som förlorat sin förälder göra.. Inte på samma sätt men nästan.

Två år, två år utan dig.
Hur kunde nån ens tänka tanken på att göra dig sjuk? hur kunde nån ens tänka tanken på att göra så du gick bort? den tanken är hemsk, men tydligen tyckte dem som "bestämmer" över världen du förtjänade det.
Men enligt mig förtjänade du inte det, du förtjänade ett liv utan smärta, ett liv som räckte länge. För du var omtyckt, du hjälpte alla, du var en som gjorde andra glada bara av att le. Du förtjänade något bättre.
Och det gör ont, riktigt ont att fara till din grav. Smärtan är som en kniv i hjärtat, för varje gång vrids den kniven 1000 varv till eftersom varje gång blir saknaden bara större.

Jag har en tavla i mitt rum, den är väldigt gammal men jag gillar den även om jag ser ut som ett fån på den tavlan. Du sitter längst bak och håller om Tyra medans pappa håller fast mig och Thilde
Du ger av dig det där strålande leendet, det där leendet jag skulle göra allt för att ha. Men jag fick tyvärr inte det, men jag fick dina ögon. Och det är jag stolt över för det är dem finaste ögonen i världen.

Jag saknar dig mamma.
Tack vare dig är jag den jag är. För du är världens bästa förebild, en stark, underbar och helt begåvad person.

Saknaden är stor, jag älskar dig.

MVH My

1 kommentar:

  1. My jag hatar att läsa vad d än är men jag kunde inte sluta läsa dehär inlägget, för du skriver så fint, jag älskar dig och du är världens finaste vän.❤️

    SvaraRadera